Samarrangemang med Ludvika bibliotek

Monika, Ola och Gunilla tar emot priset.                       Foto Petra Holmlund

Samarkand delar årligen ut ett näringslivspris inom miljö och hållbar utveckling. I år tillföll priset Västerbergslagens Naturskyddsförening, vilket tillkännagavs på Samarkands kretsmöte på Luciadagen. På mötet togs prissumman 10 000 kronor emot av föreningens ordförande Monika Utter, vice ordförande Ola Prenner och kassör Gunilla Lundborg.

Vi gläder oss åt priset som ger oss möjlighet att göra något extra nästa år, t. ex. bjuda in någon bra föredragshållare. Och vi gläder oss lika mycket över att det ger uppmärksamhet kring Naturskyddsföreningens viktiga expertis och verksamhet på riks- och lokalplanet. Vi ser redan nu hur aktörer inom natur och miljö vill lyssna på oss. Vi hoppas nå flera medborgare som kan vara villiga att arbeta praktiskt i stort som smått med de utmaningar vi står inför inom klimat och biologisk mångfald, inte bara globalt utan även lokalt. Alla behöver samverka i dagens planetära nödläge.

Saxat från Samarkands hemsida:
”AB Samarkand2015 startades 2002 och är ett utvecklingsbolag med verksamhet inom Ludvika och Smedjebackens kommuner. Tillsammans arbetar vi med att utveckla regionen och för att attrahera och behålla kvalificerad arbetskraft. Förutom en attraktiv arbetsmarknad är möjlighet till bra utbildning, samhällsservice och en livsmiljö som tilltalar hela familjen också viktiga delar.”

Prismotiveringen:
”Västerbergslagens Naturskyddsförening har genom sitt passionerade och långsiktiga engagemang blivit en viktig aktör för hållbarhet och naturvård i vår region.

Sporrberg är ett Naturminne som enligt Naturkartan har anor från 1600-talet. Det var som störst under slutet av 1800-talet, med som mest ett 10-tal familjer. Kvar i dag finns enbart ruinen av en ladugård. På området förekommer Finnklinten, som tros ha kommit med finska nybyggare i mitten av 1600-talet. Finnklinten är en flerårig ört som kan bli 80 cm hög och har en bladig stjälk. Den trivs bäst i öppna marker och blommar där åkrar och ängar en gång låg och hittas bara på ett fåtal platser i Sverige. Blomningen sker normalt i slutet av juli till början av augusti.

Västerbergslagen naturskyddsförening har tidigare vårdat finnklinten i området, men det sköts numera av Länsstyrelsen. Förra året besökte vi platsen tillsammans med Länsstyrelsen för att inleda försök för att se hur olika åtgärder av slåtter eller inte slåtter påverkar bestånden av finnklint; se hemsidan 23/9 2023.

Fredag den 13 september i år återvände vi, två tjänstemän från Länsstyrelsen tillsammans med Ola, Gunilla och Monika från kretsen, till Sporrberg för att försöka se resultaten från skötseln av finnklinten. Vi fortsatte på temat från i fjol med att mäta upp samma tre rutor 5x5m, som delades i fyra kvadranter. Testområdet utökades med en fjärde ruta. Vi räknade antalet stänglar och plantor av finnklint i respektive område, vilket antecknades. Sedan utförde vi olika slag av skötsel med slåtter med eller utan räfsning och någon ruta lämnades orörd.

Naturreservatet Jätturn är på 50 ha och ligger i nordvästra hörnet av Smedjebackens kommun. Det omfattar sjöarna Jätturn, Vitturn och västra stranden av Sävsjön och omgivande delvis brant terräng. Man kommer till området från en parkeringsplats vid dammen vid sjön Tunsans utlopp. Den hittar man alldeles vid slutet av en 4 km lång grusväg från ett avtag strax norr om Pollackssund längs med väg 635 mellan Smedjebacken och Ulfshyttan. Vandringsleden till Jätturn är rik på rötter och stenar (stavar är obligatoriska för en gammal gubbe som undertecknad) och är riktigt trolsk med jättestora mossiga flyttblock och urgamla granar.

John Bauer-natur längs stigen till Jätturn. En trolsk granrot.

Jätturn är mest känt för sin grotta som man kan ro in i med en eka från en fin rast- och eldplats som ligger på motsatta stranden. Bergknallen med grottan består av urkalksten, som är mycket ovanlig i Dalarna. Det bidrar till områdets frodiga växtlighet med många sällsynta arter. Här finns ovanliga kärlväxter, svampar, lavar och mossor. Området har lämningar efter två torpställen med anor från 1600-talet, Jätturvallen på höjden söder om Jätturns grotta och Lilla Bråfall vid Sävsjöns södra ände.

För tredje årets i rad genomförde vår krets en utflykt i samverkan med svampklubben Skogsriskan. Lördagen 14 september detta år bjöd på skönt och soligt väder när vi ställde kosan till Jätturn för en lyckad och lärorik exkursion.

Matrast vid Jätturvallens gamla torpställe. Stående våra guider Janolof Hermansson och Anders Janols.

Våra guider är specialiserade på svampar och lavar och därför är det sådana arter som registrerats i Artportalen: olivspindling, gulspindling, honungsvaxskivling, vit tuvskivling, navlad taggsvamp, rynkskinn, citronticka, lakritsriska, svavelriska, gulkremla, fjällig taggsvamp, gulmjöl, grå nållav, skägglav, traslav, dvärgtufs, fjällig filtlav.

Text och foto: Bengt Lundborg

Cykelvägen mot Iviken. Foto: Monika Utter.

Att gynna ängsfaunan kräver några insatser under året. I början av säsongen behöver man rensa bort invasiva växter, lupiner, kanadensiskt gullris, jättebalsamin och liknande. I slutet av säsongen, när ängsväxterna har fröat av sig, bör man i många fall hjälpa till att magra ut jorden genom slåtter och att sedan räfsa undan gräset.

Längs cykelvägen från Ludvika mot Sunnansjö och Grangärde vårdar vi två sträckor inom projektet Världens längsta blomsteräng, som vi tidigare skrivit om här. Kommunen står för slåtter längs vägen och Monika, Gunilla och Ola har varit ute med räfsor. Bilden visar resultatet efter räfsningen där cykelvägen tangerar Iviksvägen.

Projektet drivs av Naturskyddsföreningen på riksnivå med stöd från Postkodlotteriet. Vi inom Västerbergslagens krets gick med som pilotkrets från början för tre år sedan och vårdar fyra sträckor. I hela landet är i dagsläget 393 vägkanter registrerade inom projektet med en total längd av 447 km. Det är knappt hälften av ambitionen, som är att nå upp till 100 mil.

Text: Bengt Lundborg

Ola och Ulf med lie. Bengt river ljung i bakgrunden. Bild: Monika Utter.

Det lilla området Nedre Pundet mellan Norhyttan och Gänsen är växtplats för några arter av skyddsvärda låsbräknar och orkidéer. Den 11 augusti samlades vi sex trotjänare från föreningen vid platsen för att försöka bidra till gynnsamma livsbetingelser för de intressanta arterna. Det gör vi genom att magra ut marken med slåtter och genom att rensa bort ljung, sly och nedfallna kvistar från området. Kattfoten trivs på den magra marken och har brett ut sig på senare år och bildar bitvis täta mattor. Längs vägkanten frodas lupinerna och hotar att tränga sig in på området.
Förekomsten av det ömtåliga arterna varierar från år till år beroende på hur växtsäsongen har varit. I år har det varit tidig blomning och vi såg en enda låsbräken och en nattviol. Smultronsäsongen är nästan över men några läckra smultron fanns fortfarande.

Text: Bengt Lundborg

För att gynna den biologiska mångfalden har växtligheten vid gruvmuseet fått breda ut sig fritt över stora ytor och slåtter sker först sedan växterna fått fröa av sig. Vid första anblicken kan man undra vad det är för människor långt ute bland ogräset! Jo, det är entusiaster från Naturskyddsföreningen i Västerbergslagen som letar fjärilar och insekter på ängarna vid gammelgårdens gruvmuseum.  Sex intresserade medlemmar hittade under söndagsförmiddagen (21/7) flera arter av fjärilar, dock inte den Sexfläckiga bastardsvärmaren, en svart och rödfläckig vacker fjäril som kan utsöndra vätecyanid och som har setts där förr om åren. Av fjärilar sågs bland annat Amiral, Citronfjäril, Silverstreckad pärlemorfjäril, Ängspärlemorfjäril, Kål- och Rapsfjäril, Mindre tåtelsmygare, Vinbärsfuks och Luktgräsfjäril. Av övriga insekter observerades  bland annat Myskbock, en metallglänsande rätt stor sak i grönt, blått eller brons, Blå jungfruslända, även den metallglänsande, och Nässelplattpiga.

Monika Utter och Bengt Lundborg

Bilder: Thorild Jonsson, Lars Ström,
Monika Utter och Gunilla Lundborg

Myskbock.

Nässelplattpiga.

Blå jungfruslända.

Vinbärsfuks,

Gunilla, Marianne och John kämpar med vresiga lupinrötter.

Vår krets hedrade den 6 juni, Stora Lupinbekämpardagen, genom att gräva lupiner på Storslättsvägen, en av de vägsträckor vi vårdar inom projektet Världens längsta blomsteräng. Förutom några från Naturskyddsföreningen deltog ett antal personer från den lokala vägsamfälligheten. Lupinerna hade tyvärr helt tagit över på delar av sträckan på bekostnad av ängsblommor och orkidéer. Men på några ställen såg vi i alla fall nästan utslagna brudsporrar. Vad vi sett är att en enda insats där man gräver upp rötterna gör att området klarar sig i flera år innan några nya lupinplantor börjar tränga in. Det ger en god chans för de naturliga arterna att återhämta sig.

Vi fick släpvagnen full med sopsäckar med lupiner att skickas till förbränning. På Björnhyttan hade många redan kommit med sina välfyllda säckar lupiner; containern för invasiva växter blev nästan fylld. Glädjande att så många fått upp ögonen för problemet med invasiva växter och är beredda att bidra till en lösning.

Bengt Lundborg

Den internationella Biologiska mångfaldens dag infaller den 22 maj varje år. Och hela veckan kring 22 maj varje år genomför Ludvika kommun evenemanget Earth Week. Man har flera arrangemang varje dag som visar upp kommunens arbete inom miljö, energi och hållbarhet och också ger tips om hur vi som medborgare kan bidra.

Sedan ett antal år samlas vår krets av naturskyddsföreningen på biologiska mångfaldens dag för att bekämpa invasiva växter. Vi har valt ut en sträcka längs cykelvägen från Ludvika ut mot Iviken där vi gräver bort lupiner för att magra ut jorden och ge livsrum för traditionella ängsblommor – som våra bin, humlor och andra pollinatörer behöver. Sträckan ingår som en del av vårt engagemang i projektet Världens Längsta Blomsteräng som Naturskyddsföreningen driver.

Som en del av Earth Week fick vi i år fantastisk grävhjälp av kommunens personal inom verksamhetsområde planering. Runt 20 personer höll en friskvårdsdag och grävde för glatta livet. Bilden visar en del av arbetsstyrkan på den tvärbranta sluttningen ner mot Väsman vid rastplatsen nära Hammarbacken. Andreas Falk flög drönaren som tog bilden. Kommunen satsar på bekämpning av invasiva växter och har gett ut en liten fälthandbok med de vanligaste arterna som ger oss problem.

Bengt Lundborg