Om man googlar på ”Världens längsta blomsteräng” kommer man till naturskyddsföreninges presentation av ett projekt med det namnet. Där säger man inledningsvis:

I takt med att slåtterängar och naturbetesmarker minskat kraftigt i Sverige har både ängsväxter och pollinatörer så som bin, humlor och fjärilar blivit allt färre. Nu är det dags att ta till vara på en ofta bortglömd yta, nämligen landets alla vägrenar.

Riksföreningen har fått 18 Mkr från Postkodlotteriet för att driva projektet under tre år och ambitionen är att kunna nå upp till 100 mil artrika vägkanter. Vi i Västerbergslagen gick med som pilotkrets i uppstartsfasen förra året (tillsammans med några få andra kretsar). Man ville få in erfarenheter från det praktiska arbetet i olika delar av landet och samverka kring projektets hemsida och rapporteringen av data. I nuläget har man kommit upp till ca 10 mil vägkanter i projektet, vilket är 10 % av målet.

På projektets hemsida på naturskyddsforeningen.se finns rikligt med information för den som är intresserad. Där får man reda på vad projektet går ut på, vad som karaktäriserar en bra växtmiljö, vilka miljöer som är mindre bra, hur man kan utmagra marken på en växtplats, hur man blir med och hur man rapporterar. Sträckor som är med i projektet märks ut med denna skylt vid början och slutet av sträckan. Skylten är i A4-format och behöver plastas in för att klara att stå ute.

Om du känner till någon sträcka med fin växtlighet som du skulle vilja vårda, förbättra och inventera är du väldigt välkommen att bli med i projektet. Det är viktigt att ta reda på vem som är markägare. Privata markägare behöver kontaktas och ge  sitt bifall. Kommunen är positiv till projektet, men behöver tillfrågas om vägen är kommunal.

Trafikverkets vägar ägnar vi oss inte åt; de har ett eget projekt för att sköta vägkanter med värdefull växtlighet men är tacksamma för tips om intressanta fynd. Hör av dig till oss så hjälper vi dig med att registrera din vägkant och komma igång.

Kretsens kontaktperson är Bengt Lundborg, bengtlundborg@icloud.com, 070-581 85 83.

 

VLB i Västerbergslagen

I dagsläget har vi valt ut fyra sträckor, alla belägna i Ludvika kommun. De beskrivs kortfattat nedan. Väkommen att besöka dem och hitta rariteter.

1. Cykelvägen efter Skuthamn

Sträckan börjar vid rastplatsen bortom Skuthamn och sträcker sig in i Iviken. Det finns rik förekomst av den sällsynta banklinten ner mot sjön i början av sträckan och ett inhägnat område med brudsporrar vid Iviken. Sträckan har mestadels mager jord och är mycket örtrik vid Iviken. Tyvärr är det gott om lupiner här och där. Kommunen utför sen slåtter, men det slagna behöver räfsas undan.

På den biologiska mångfaldens dag, 22 maj varje år, gräver föreningen upp lupiner längs sträckan. För ett antal år sedan började vi med det på Roths äng och har sedan arbetat oss ut längs cykelvägen förbi Skuthamn och till den aktuella sträckan. Välkommen att komma med grep e dyl och delta.

 

2. Cykelvägen vid Brunnsvik

Från den nedre parkeringen vid Brunnsvik når man sträckan efter några hundra meter NV längs cykelvägen. Sträckan är vald för den fina förekomsten av skogsklockor; sist vi räknade var det runt 100 plantor. Kommunen utför sen slåtter.

 

 

3. Storslätten

Sträckan ligger längs vägen mellan Storslätten och Laxsjön. Markägare är Stora Enso samt en vägförening. Södra delen är mycket rik på orkidéer. Lupinerna konkurrerar dock om utrymmet längs delsträckan. Sträckan har inventerats av John Ohlanders som fann hela 141 arter.

4. Bagghyttan

Sträckan ligger längs en liten väg S om vägen mellan Laxsjön och Tuna-Hästberg. Markägare är Stora Enso som är positiva till vårt initiativ. Sträckan är mycket örtrik, särskilt vid den öppna platsen där hyttan låg, nära utloppet från Laxsjö-Flatnan till Långsjön. Bland annat har vi hittat fältgentiana, både vid sträckans början och dess slut. Platsen vid hyttan frekventeras av husvagnar, vilket väl får ses som ett visst hot mot växtligheten. För närvarande slyröjer Stora Enso vart tredje år.