Fladdermusspaning vid Skuthamnsskogen

Skogen omedelbart norr om Skuthamns badplats är ett förtrollande område med flerhundraåriga grova tallar och granar och det är fantastiskt att den skogen får finnas kvar. Här bor 8-9 arter fladdermöss av de totalt 19 arter som finns i landet. Alla fladdermöss är fridlysta enligt artskyddsförordningen och det var faktiskt de som räddade skogen sist den var hotad.

Fladdermössen är nattaktiva varelser och medan vi väntade på mörkret berättade Anki om hur de lever och jagar sin föda, vilka hot de möter och hur vi människor kan studera dem.

Fladdermöss är däggdjur men inte alls nära släkt med vanliga möss. De hör globalt till de artrikaste däggdjursgrupperna med mer än 1000 arter. Storleksmässigt finns små arter 3 cm långa som väger 2-3 gram upp till flygande hundar med vingspann upp till 1,5 meter och en vikt på 1,5 kilo. Den största svenska arten är Större brunfladdermus som har ett vingspann på 30-45 cm.

Fladdermössen är sociala varelser som sover tillsammans i grupper. De har olika viloplatser, gömmer sig i källare eller på vinden i byggnader, de vilar i grottor och mindre bergssprickor eller använder ihåliga träd samt täta växtansamlingar som sovplats. De vilar med huvudet nedåt och tillbringar hos oss vintern i dvala. De är den enda däggdjursgrupp som kan flyga aktivt. Fladdermössen har fördröjd fosterutveckling och kan bli 20-30 år gamla.

Många fladdermusarter är hotade genom att vi människor förstör deras naturliga livsmiljöer. Att vi tätar våra byggnader mer och mer gör att de inte finner utrymmen för sin vinterdvala. De är beroende av att deras jaktmarker är tillräckligt sammanhängande för att de ska kunna röra sig över dem; fragmenteringen i små skogsholmar blir för svår. Och deras dygnsrytm störs på ett förödande sätt av stark nattlig belysning av byggnader, t ex kyrkor, där de vilar. Vindkraftverk bedöms som en fara för arter som jagar på högre höjd. Man kan hjälpa fladdermössen genom att sätta upp fladdermusholkar, som till skillnad från fågelholkar ska ha öppningen i nederkanten. Man bör undvika att hantera exemplar man råkar hitta; de kan bära på virus som vi ska akta oss för.

Fladdermössen jagar insekter främst genom ekolokalisering. De sänder ut korta skrikpulser med frekvenser över det för oss hörbara området, beroende på arten ligger de runt 25 till 50 kHz. Ljuden hjälper dem också att orientera sig och undvika hinder. Man blir oerhört imponerad av hur de små djuren analyserar ekona av de ljud de skickar ut, de använder signalbehandling fullt i nivå med vad stridsflyg använder sig av när de anfaller ett mål. Förutom att bestämma avstånd och riktning använder de doppler för att avgöra målets rörelse och i slutfasen av sitt anfall går de över i en intensiv "attackmod" för precisionsnavigering.

För att höra fladdermössen använder vi människor detektorer som omvandlar deras skrik till hörbara frekvenser. Artbestämning gör man genom analys av ljudens signatur i tid och spektrum. När man vill inventera förekomsten av fladdermöss i ett område placerar man ut ljudboxar som gör automatregistreringar och på det sättet får man snabbt tusentals ljudfiler att tröska igenom.

Vi rörde oss försiktigt i skogen med Ankis två detektorer och länge hörde vi ingenting. När det blivit tillräckligt mörkt blev det dock aktivitet. I skogsbrynet jagade minst två nordfladdermöss och ner mot sjön jagade vattenfladdermöss. Det var riktigt fascinerande att man direkt kunde höra när deras normala spaningsknatter övergick till den intensiva "attackmoden".