Exkursion till Vännebobrännan
Brandområdet vid Vännebo uppkom 2008 genom att en naturvårdsbränning gick överstyr. Ca. 400 hektar av brandområdet ingår i det nybildade naturreservatet Vännebobrännan. Västerbergslagens krets bjöd in till exkursion i området den 23 maj med de kunniga guiderna Janolof Hermansson och Lars-Ove Wikars.
Exkursionen samlade tio deltagare. Vandringen startade vid en vändplan i Vännebobrännans utkant och gick genom tät skog av ungbjörkar upp mot höjden Brunnklacken. Området uppe på klacken domineras av ett plockepinn av fallna trädstammar och så kallade brandljud, brandskadade men överlevande tallar.
Vi gavs intressanta inblickar i skogsbränders förlopp i olika naturtyper. Och vi såg rikliga spår efter skyddsvärda brandgynnade insekter samt lavar och svampar.
Bilden ovan visar brandljud på Brunnklackens nordsluttning.
Bakgrund (med en smärre omformulering) citerat ur Länsstyrelsen Dalarna PM 2011:5, Lars-Ove Wikars:
"Ur ekologisk synpunkt har skogsbränder en viktig roll att fylla. Våra barrskogar har regelbundet utsatts för bränder, sannolikt så länge som barrskogar funnits. Många arter har anpassats till bränder, och har i vissa fall t.o.m. blivit beroende av dessa. Hundratals arter av insekter och svampar utnyttjar främst brända träd och bränd mark för sin utveckling. Utöver detta har skogarna formats av återkommande bränder, på ett sätt som vi idag har svårt att föreställa oss. Trädets morfologi och markens kemi är två exempel på den genomgripande inverkan bränder haft. Tallar som överlevt flera bränder är inte ovanliga i mer naturliga skogar. Bränder formar både krona och rotsystem och gör så att stambaser impregneras och att trädens föryngring underlättats. Dessutom öppnade bränder upp skogarna och gynnade brandtåliga trädslag på bekostnad av gran. Effekterna på marken är omvälvande genom att humustäcken ofta reduceras och att marken får en högre kolhalt och ett högre pH.
Skogarna i södra Dalarna är ur naturvårdssynpunkt starkt utarmade av ett långvarigt skogsutnyttjande. Upprepade huggningar, bl.a. för kolved, har i allmänhet minskat variationen och förekomst av död ved och gamla träd. Sedan 1950-talet har ett mekaniserat kalhyggesbruk förstärkt denna process. Det finns ett stort behov av att restaurera fram mer varierade bestånd. När skog brandpåverkas kan detta leda till att naturvärdena ökar kraftigt."
Länsstyrelsens motivering till reservatbildningen:
"Huvuddelen av området med dess artsammansättning och ekologiska funktion har fått utvecklas fritt efter en tidigare skogsbrand. Området är variationsrikt vad gäller brandens inverkan med en stor mängd döda och döende träd i olika åldrar och dimensioner. Vattendrag med värdefull fauna rinner genom området och längs gränsen. Delar av området utgörs av våtmarker som delvis också påverkats av branden. Sammantaget ger det goda förutsättningar för utveckling av en artrikedom bland både växter och djur.
I området finns skyddsvärda arter såsom flodpärlmussla och raggbock. För att områdets naturvärden ska bevaras måste det undantas från skogsbruk. Områdets naturvärden är i behov av skötsel genom återkommande naturvårdsbränning för att skogens brandpräglade kvalitéer ska behållas och utvecklas, vilka utgör själva kärnan i områdets naturvärden. Vidare finns ett behov av restaurering i vattendragen för att säkra fortlevnaden av flodpärlmusslor."
