Svar på Theodor Coppens ledare 28/1 i NLT: Alla är förlorare i slaget om skogen
Insänt till NLT men i dagsläget (7/2) inte publicerat
NLTs artikel driver tesen att Naturskyddsföreningen för en kontraproduktiv maktkamp mot oskyldiga skogsägare. Bakgrunden till vårt engagemang är omsorgen om den biologiska mångfalden. Problemet illustreras av ett citat från en ytterst tänkvärdvärd artikel Människan överlever artdöden – i en ful och tråkig värld i forskning.se: "Idag gör människan sitt bästa för att åstadkomma det sjätte massutdöendet. Enligt FN hotas över en miljon arter av utrotning – en siffra som kan få vem som helst att känna domedagsstämning. Frågan är hur många arter som överlever den här gången. Och vilka?"
Enligt FN är massutdöendet ett minst lika allvarligt problem som klimatförändringarna. Ekosystemen är ofattbart viktiga, komplexa och utsatta för akuta hot. Som Richard Holmqvist påpekade i NLT-artikeln är det nödläge för skogen och EU:s Green Deal beslutades utifrån detta. Vi i Naturskyddsföreningen ser det som att vi tar ansvar för att lagen följs, genom att göra det tillsynsjobb som egentligen åvilar Skogsstyrelsen.
Genom bantade anslag har Skogsstyrelsen nämligen inte resurser att granska avverkningsanmälningar som är ofullständigt skrivna och utan lagenlig inventering. Avverkning får inte ske om den skadar fridlysta arter. Skogsägarna borde egentligen vara tacksamma för den inventeringshjälp som ideella krafter utför och många är det också. Men här kompliceras bilden av minskade anslag till Naturvårdsavtal för skogsägarna. Skulden ligger alltså inte hos EU utan hos staten.
Att allt fler ärenden hamnar i domstol beror främst på skogsindustrins fortsatta begär efter timmer efter mångårigt överuttag – vilket gör att allt flera artrika skogar nu hotas av avverkning. Skogsindustrierna kallar virkesuttaget klimatsatsning men i själva verket går det mesta till pappersmassa som i sin tur spär på koldioxidutsläppen och därmed höjer den globala temperaturen. Dessutom beror ökningen på att Skogsstyrelsen har så lite resurser att man inte kan reagera på begäran om tillsyn av planerade avverkningar utan bara kan ta sig an ärendena när de hamnat i domstol.
Vi förstår att desperata skogsägare kan lockas att bryta mot lagen och begå rovdrift på sin skog. Men om staten investerade i en ljusare ekologisk framtid skulle vi befrias från vårt sorgliga uppdrag att försöka rädda vad som räddas kan av skogens mångfald av arter.
För Västerbergslagens naturskyddsförening
Gunilla Lundborg
